Man väljer själv vem man ska vara....
Veckans funderare....
Man väljer själv vem man ska vara och vad man ska göra.. Det finns mycket i livet som påverkar alla val som man tar men det är alltid en själv som beslutar i slutändan.
Rädsla är en konstig kännsla den finns alltid med oss i allt vi gör, rädslan för att göra fel, eller rädsla för höga höjder. Det är olika sorters rädsla men den värsta är nog den om att förlora någon som står en nära. Att stå och se på utan att kunna göra något är en utav mina största rädslor. Rädslan för att lita på någon finns också, att helhjärtat kunna lita på någons ord eller handlingar är en mycket svårt sak och det tar tid för att kunna göra det. Men när man väl gör det så finns det ingen bättre kännsla, rädslan finns fortfarande kvar och kommer krypande lite då och då men annars så ligger den väldigt djupt gömd. Rädslan för att såra personer som står en nära finns också alltid, kan jag säga detta eller blir han/hon sur eller sårad då.
Kan man vara helt ärlig och ändå inte vara rå eller elak? Hur vet man att personen inte tar illa upp om man inte är ärliga mot varandra? Hur funkar allt? Nu pratar inte jag bara om relationer till flickvänner eller pojkvänner utan i allmänhet. Hur ärliga är vi mot varandra, mot alla omkring oss? En vit löngn lite här och var gör väl inget, men hur vet vi det? Den lilla vita löngnen kan kanske bli något mycket större om en månad. Hur vet vi när vi ska vara helt ärliga eller dra till med en vit löngn? Ofta så använder man vita små löngner när det gäller, kanske om en tröja är ful eller fin. Men har vi börjat att använda vita löngner till något helt annat? Kommer den vita löngnen att vara just vit så länge till?
//E.
Man väljer själv vem man ska vara och vad man ska göra.. Det finns mycket i livet som påverkar alla val som man tar men det är alltid en själv som beslutar i slutändan.
Rädsla är en konstig kännsla den finns alltid med oss i allt vi gör, rädslan för att göra fel, eller rädsla för höga höjder. Det är olika sorters rädsla men den värsta är nog den om att förlora någon som står en nära. Att stå och se på utan att kunna göra något är en utav mina största rädslor. Rädslan för att lita på någon finns också, att helhjärtat kunna lita på någons ord eller handlingar är en mycket svårt sak och det tar tid för att kunna göra det. Men när man väl gör det så finns det ingen bättre kännsla, rädslan finns fortfarande kvar och kommer krypande lite då och då men annars så ligger den väldigt djupt gömd. Rädslan för att såra personer som står en nära finns också alltid, kan jag säga detta eller blir han/hon sur eller sårad då.
Kan man vara helt ärlig och ändå inte vara rå eller elak? Hur vet man att personen inte tar illa upp om man inte är ärliga mot varandra? Hur funkar allt? Nu pratar inte jag bara om relationer till flickvänner eller pojkvänner utan i allmänhet. Hur ärliga är vi mot varandra, mot alla omkring oss? En vit löngn lite här och var gör väl inget, men hur vet vi det? Den lilla vita löngnen kan kanske bli något mycket större om en månad. Hur vet vi när vi ska vara helt ärliga eller dra till med en vit löngn? Ofta så använder man vita små löngner när det gäller, kanske om en tröja är ful eller fin. Men har vi börjat att använda vita löngner till något helt annat? Kommer den vita löngnen att vara just vit så länge till?
//E.
Kommentarer
Trackback
