Emma Kristina Ybert

Hej!
I dag så blev det inge fiske, det blev bilbingo ist. Typ askul, jag och Johanna <3 åkte först och skjutsade hem Michael, sedan förtsatte vi till Karlholm. Det var jätteroligt, det ska bli min och Johannas nya sak som vi ska göra på Söndagar. Det var jag, Johanna, johannas mamma Linda och hennes kompis Pia och johannas mormor och morfar. Och alla stod bredvid varandra, haha, ingen vann men vi hade kul :) Sedan åkte vi och hämtade Michael <3 igen och vi åkte ut till Älgsjön och satt och pratade och johanna åt. Sedan bestämde vi att vi skulle spela fotboll med Christoffer, men Micke skulle på bio med en kompis så då träffade jag och Johanna Christoffer ist... Vi satt och pratade en stund, och Christoffer konstaterade att rökare fryser mera än andra. Nu när jag kom hem så satte jag mig vid datan och tittade på Andra avenyn, jag missade det i tisdags.. jag kommer inte ihåg vad jag gjort då..
Nu sitter jag bara och trökar framför datan... jag borde nog sova, eftersom mamma kommer nog väcka mig i morgon.... men jag kan inte sova, jag är inte trött.
Jag kanske längtar tillbaka till mitt hår där!


//E.

Hej!

Har inte gjort så mycket, skulle ha vart med Johanna men det blev inte så. Micke sov hos mig från igår tills i dag. I dag åkte vi och tittade lite på fallen i Älvkarleby, fan va fint det är :) Sitter och nörsar lite framför datan nu bara.. ska snart åka och hämta Micke. I morgon ska jag vara med johanna ist. jag tror vi ska fiska om vi hitter någon mask... vi brukar inte vara så duktiga på att fiska. Vi får aldrig någon fisk men det är roligt iaf.. jag tror inte att vi skulle våga ta i den iaf om vi fick en... liiite töntiga på så sätt:) Om det inte blir fiska så gör vi väl nå atnnat:) vi får se i morgon:)
//E.

Veckans funderare....
Man väljer själv vem man ska vara och vad man ska göra.. Det finns mycket i livet som påverkar alla val som man tar men det är alltid en själv som beslutar i slutändan.
Rädsla är en konstig  kännsla den finns alltid med oss i allt vi gör, rädslan för att göra fel, eller rädsla för höga höjder. Det är olika sorters rädsla men den värsta är nog den om att förlora någon som står en nära. Att stå och se på utan att kunna göra något är en utav mina största rädslor. Rädslan för att lita på någon finns också, att helhjärtat kunna lita på någons ord eller handlingar är en mycket svårt sak och det tar tid för att kunna göra det. Men när man väl gör det så finns det ingen bättre kännsla, rädslan finns fortfarande kvar och kommer krypande lite då och då men annars så ligger den väldigt djupt gömd. Rädslan för att såra personer som står en nära finns också alltid, kan jag säga detta eller blir han/hon sur eller sårad då.
Kan man vara helt ärlig och ändå inte vara rå eller elak? Hur vet man att personen inte tar illa upp om man inte är ärliga mot varandra? Hur funkar allt? Nu pratar inte jag bara om relationer till flickvänner eller pojkvänner utan i allmänhet. Hur ärliga är vi mot varandra, mot alla omkring oss? En vit löngn lite här och var gör väl inget, men hur vet vi det? Den lilla vita löngnen kan kanske bli något mycket större om en månad. Hur vet vi när vi ska vara helt ärliga eller dra till med en vit löngn? Ofta så använder man vita små löngner när det gäller, kanske om en tröja är ful eller fin. Men har vi börjat att använda vita löngner till något helt annat? Kommer den vita löngnen att vara just vit så länge till? 


//E.